Ibland är livet jävligt orättvist

Idag fick en man jag känner mycket väl ett mycket tråkigt besked.
En man vars stora intressen är att läsa, titta på film, fotografera och mycket annat.
Han är 52 år gammal och har hyffsat nyligen upptäckt och lärt sig hantera en dator och internet, han tycker det är skitkul och han söker information om sina största intressen som är historia och musik och han verkligen älskar det. Han lever verkligen för sina intressen och jag ser upp till honom för att han brinner för sina intressen på det viset han gör.

Idag fick han ett samtal av en doktor efter att han anat oråd och gått och undersökt sitt fel.
Doktorns samtal knäckte honom totalt när denne meddelade att han har en sjukdom på ögonen och kommer att bli blind. Det positiva, om man nu kan kalla de positivt, är att det kan ta väldigt lång tid innan han blir helt blind. Det negativa är raka motsatsen, det kan gå väldigt snabbt istället.

Jag hoppas för min fars skull, min familjs skull, min skull, att det tar evigheters evigheter innan han blir helt blind. Jag lider innerligt med min far och jag är allvarligt skiträdd för hur det kommer att gå.